Fredrik I
Det här myntet har använts som en s.k. "mjölkapenning" på gården Fridhem (Rörum nr. 5) så sent som i början på 1900-talet. Det var daglönearbetarna på gården som fick betalt med sådana här mynt för att de inte skulle använda sin lön till sprit och tobak. Mynten var sedan 1820 inte längre gångbara i den svenska cirkulationen, utan gällde bara på gården Fridhem som ett slags polletter, som arbetarna kunde lösa in mot nyttiga matvaror och annat. Myntet är, tillsammans med 56 liknande, donerat till muséet av Gunnel Diab, vars mormor själv mindes hur pengarna hade använts i sin barndom.
Den 31 maj 1749 övernattade Carl von Linné på gästgivaregården i Rörum. Kanske har han hållit detta mynt, präglat 1747, i sin hand? Han besöker en gård i Rörum och i sin dagbok skriver han: "Stuvorna här på orten hava innantill horisontellt tak med fönster på södra sidan......Alla husen, som höra till mangård och ladugård, hänga tillsammans i Skåne omkring en fyrkantig gård, så att icke en hund slipper ut eller in, när porten är stängd, mycket mindre oartigt folk; men däremot, då eldsvåda här yppar sig, måste vart hus i gården stryka med."
Fredrik I
Förr i tiden hade mynten ett metallvärde som nästan motsvarade köpvärdet som stod på myntet. Eftersom Sverige led brist på både silver och guld, slog man mellan 1644 och 1768 även högre valörer i koppar. Eftersom de skulle motsvara metallvärdet blev de därför väldigt stora. Den högsta valören vägde 19,71 kg. Det här är den minsta valören av de s.k. plåtmynten; en halv daler silvermynt (som valören heter) från 1745. Den väger ändå 378 gram! Myntet hittades under en nedriven fastighet vid torget i Simrishamn, på den plats där det medeltida Lübeckska kapellet en gång har legat.
Plåtmynten var s.k. värdemynt, till skillnad från de kreditmynt vi använder idag. Myntens metallvärde var nästan lika hög som dess nominella värde. Man drog bara av en s.k. slagskatt (för arbetet med att tillverka stampar och slå mynten). Undantaget var Carl XII:s nödmynt som slogs mellan 1715 och 1719 pga. att de långvariga och kostsamma krigen hade utarmat statskassan. Nödmynten blev väldigt impopulära, så redan 1719 fick man gå tillbaka till värdemynten igen. Det hände också att man delade på mynten. Den andra bilden visar en delad endalersplåt från 1747. Den har cirkulerat som en halv daler. Myntet har ägts av Alfred Jönsson, Östra Herrestad nr. 5, och tillhör nu samlingarna på Österlens Museum.
