Magnus den gode
Magnus "den gode" Olavsson regerade i Danmark 1042-1047. Magnus var son till Olav "den helige" Haraldsson av Norge och hans frilla Alvhild. När han var fyra år gammal mördades jarlen Erling Skjalgsson och Magnus fick fly, först till Sverige och sedan till Novgorod tillsammans med sin far. Han hämtades hem 1034 och elva år gammal blev han kung i Norge och sju år senare även i Danmark. På porträttsidan står: "+MAHNVS R(E)X".
Myntgravören Leofsige har sitt namn på reversen: "+LE(O)FSI(GE):ON:(LV)ND:" Leofsige präglade under perioden också mynt i Toftum (Tofta) utanför Landskrona under den s.k. stridsperioden 1043-1047 då Magnus stred mot Sven Estridsson. Magnus fick hjälp av sin fars halvbror Harald "Hårdråde" Sigurdsson, men dog bara 24 år gammal den 25 oktober 1047 i Skibby. Myntet har en gång ingått i en halskedja och varit hoplött med öglor, vilka sedan har klippts av.
Sven II
Sven Estridsen (egentligen Ulfsön) var son till Ulf Torgilsson, jarl i Skåne, och Estrid Svendsdatter, dotter till kung Sven Tveskägg. Han blev utsedd till jarl i Danmark av Magnus den gode när Magnus blev kung 1042, men kom redan året efter i konflikt med kungen, då han gav sig själv kungatitel. Efter flera års stridigheter, segrade till slut Sven och blev ensam kung 1047, då Magnus plötsligt dog, bara 24 år gammal. Sven var gift tre gånger; först med Anund Jakobs änka, sedan med hennes dotter. Tredje äktenskapet var med en rysk furstinna, dotterdotter till Olof Skötkonung och änka efter Harald Hårdråde, som hade stupat i slaget vid Stamford Bridge i ett försök att inta England 1066. Sven dog efter en ganska lång regering i Sudethorp (Soderup) i södra Jylland den 29 april 1076.
Det var dock för alla sina kvinnoaffärer vid sidan av som han skulle bli (ö)känd. Sven fick åtminstone 20 barn, varav fem söner efterträdde honom i tur och ordning som kungar. Alla barn utom en son, som dog ung, sägs ha varit oäkta, dvs. med olika frillor (älskarinnor). Myntmästaren till det här myntet, präglat omkring 1049, är Wulf(c)et(l) (Ulfkettil, Ulfkil), som kan vara den Ulfkil som lämnat efter sig en gångkäpp i Lund med sitt namn inristat i runor (finns att beskåda på Kulturen i Lund), och är möjligen sonson till Wulfcetil (Ulfkil), earl av Lincoln och Wulfhilde, dotter till Englands kung Aetelred II (985-1016). Myntet har dels engelsk förebild (denna sida) och bysantinsk förebild (andra sidan).
Knut den Store
Det här myntet är präglat för Knut den Store i Winchester i England mellan 1017 och 1023. Texten runt Knuts krönta porträtt lyder: "+CNVT REX ANGLORVM", Knut, anglernas (engelsmännens) kung. Knut blev hela Englands kung efter att Edmund Ironside (Järnsida) dött den 30 november 1016. I juli 1017 gifte han sig med Emma of Normandy, dotter till Richard the Fearless, hertig av Normandiet. Hon födde honom 1018 en son och arvinge som fick namnet Harthacnut. Samma år avkrävde Knut en danagäld på hela 82500 pund, varav enbart London skulle betala £10500, som hans armé skulle avlönas med. Han lät 40 krigsskepp med soldater stanna kvar till hans beskydd, medan resten av krigsflottan sändes hem till Danmark. Detta mynt kan komma från den danagälden.
På myntets baksida står det: "+AELFSIGE ON PINCS". Aelfsige är namnet på den som tillverkat myntstampen (P är Wynn-runan och uttalas W). Vid den här tiden var Winchester Englands huvudstad. Kung Caedwalla gjorde Wincester till Wessex huvudstad 686, medan den blev hela Englands huvudstad under kung Egbert 827. Detta var den tills London blev huvudstad i slutet av 1000-talet. Kyrkan "The Old Minster" började uppföras av Cenwalh of Wessex 648 och stod klar 660. Den var helgad åt Saint Birinus. När Knut dog den 12 november 1035 i Shaftesbury, Dorset, begravdes han i "The Old Minster" i Winchester. Efter att man uppfört den stora katedralen 1079 ovanpå den gamla kyrkan, flyttade man benen efter Knut och begravde dem där. The Winchester cathedral är fortfarande Europas längsta katedral.
