Probus
En tetradrachm av kopparlegering (potin) från Alexandria i Egypten, präglad 276/277 evt. Myntet är oerhört slitet. På åtsidan syns kejsar Probus högerprofil och texten Α Κ M AVP ΠPOBOC CEB, dvs. Autokrator Kaesar Marcos Aurelios Probos Sebastos = "Den enväldige kejsaren Marcus Aurelius Probus, augustus (den vördnadsvärde)".
På frånsidan står Dikaiosyne (Rättrådigheten) med sina attribut vågskålarna och ymnighetshornet (cornucopiae). Nere till vänster, årtalet (LB). L är en fornegyptisk hieroglyf för år och B är den grekiska bokstaven för 2, dvs. andra regeringsåret för Probus. En snarlik tetradrachm, fast med årtalet Δ (=278/279), hittades på Mariebergsområdet i Karlskrona den 21 april 1960 under en råttjakt.
Arados
Mynt från Arados i Fenicien (nuvarande Libanon) hör inte till vanligheterna i svenska skattfynd, men här i Simrishamn finns ett starkt korroderat exemplar av en bronsobol (eller diobol?) präglad i Arados år 183 enligt den lokala stadstideräkningen. Det motsvarar 77/76 fvt. Jag känner till ca 150 olika lokala tideräkningar från den antika världen som finns på mynten. Jesus var ännu inte född och man räknade oftast år efter stadens grundande, en minnesvärd erövring eller helt enkelt efter regeringsår från varje ny härskares tillträde. Det blev ofta missförstånd när regeringar från olika stadsstater skulle enas om ett möte eftersom man utgick från olika tideräkningar. Ibland räknade man tiden i olympiader, eftersom man allt sedan 776 fvt. hade hållit panhellenska tävlingar i Olympia i Pisatis vart fjärde år. Många städer enades om den seleukidiska tideräkningen, som utgick från den 1 oktober 312 fvt., då Seleukos I efter slaget om Gaza återinträdde i Babylon som satrap.
På myntets avers syns ett högervänt huvud av fruktbarhetsgudinnan Astarte. På reversen en hoppande puckelryggig zebutjur (också symbol för fruktbarhet). Ovanför tjuren syns ett grekiskt theta (Θ). Under tjuren står årtalet med grekiska tecken (ΡΠΓ) samt ett par grekiska eller feniciska bokstäver, förmodligen initialer för myntmästaren. Var det här myntet är hittat vet vi tyvärr inte, men i Bodilsker sn på Bornholm hittades 1875 ett silvermynt från Arados. Närmare upplysningar om det har jag dessvärre inte.
Faustina senior
Det här myntet har hittats i Östra Hoby. En av Sveriges största skatter från romersk järnålder, hittades inte så långt därifrån, vid Hagestad borg i Löderup sn. Under plöjning av en nyligen odlad åker 1871 upptäckte bonden flera hundra romerska denarer. Statens Historiska Museum köpte in 550 mynt, som tillsammans vägde 1,6 kg, och var präglade mellan åren 54 och 211 i Rom. Året innan hade hela 1500 romerska denarer (över 4,25 kg), lagda i en lerkruka, hittats i Sindarfve i Hemse sn på Gotland, och 1842 hade ca 600 st upptäckts vid Kams i Lummelunda sn, men det här var det största fyndet man gjort utanför Gotland.
Myntet från Östra Hoby är präglat i Rom 151-152 evt. av Antoninus Pius. Antoninus hade blivit kejsare den 10 juli 138. Hans hustru, Annia Galeria Faustina, fick äretiteln Augusta (den vördnadsvärda) tidigt på året 139. Tillsammans fick de fyra barn, två söner och två döttrar, men Faustina dog redan 141. Hon blev genast gudomligförklarad av den sörjande maken, som lät prägla mynt med hennes porträtt och texten "DIVA FAVSTINA", dvs. "Den gudomliga Faustina". På reversen av det här myntet syns Providentia (Förutseendet), som håller ett klot och en slöja, som blåser upp över hennes huvud. Texten lyder: "AETERNITAS", dvs. "Evigheten, stabiliteten".
Marcus Aurelius caesar
Marcus Annius Verus föddes i Rom 121 av Domitia Lucilla. Hans far, Annius Verus, var bror till Faustina senior och avled tidigt. Marcus växte därför upp hos sin farfar med samma namn. Han blev snabbt favorit hos kejsaren och utsågs till efterföljare tillsammans med sin tänkta svåger Lucius Verus. Marcus blev caesar 139, vilket betydde att han stod som tronföljare till Antoninus Pius. Marcus annulerade då sin trolovning med Aelius dotter och gifte sig 145 med kejsarens dotter, Faustina junior. Det här myntet är slagen det året, när Marcus var 24 år gammal. Inskriften lyder: "AVRELIUS CAESAR AVG PII F". Namnet Aurelius Antoninus hade han tagit för att hedra kejsaren. Pii Felix betyder ungefär "Tjänstvillig och lycklig, Glad att få tjäna staten".
På reversen syns Spes (Hoppet) gående med blommor i höger hand, medan hon lyfter sin långa kjol med den vänstra. COS II betyder att Marcus förärades titeln konsul för andra gången det här året. Många romerska denarer hittas här i Skåne, men det är tyvärr få som lämnas in och hamnar på museer. För att kunna få en bättre bild av livet här i trakterna under romersk järnålder, är varje liten pusselbit viktig i arkeologens arbete. Är det någon som har mynt hemma, som hittats på någon åker, tveka inte att ta kontakt med museet, så vi kan titta på dem. Numret hit är 0414-819676.
Faustina senior
Annia Galeria Faustina var dotter till Marcus Annius Verus och Rupilia Faustina. Hon gifte sig med Titus Aurelius Fulvus Boionius Arrius Antoninus (kallad Antoninus Pius, "den fromme") i slutet av Trajanus regering. Paret fick två söner och två döttrar, men bara Annia Galeria Faustina junior överlevde till vuxen ålder. Texten runt hennes porträtt lyder: "FAVSTINA AVGVSTA". På reversen står Juno med patera (en grund skål som användes vid att offra salt och spannmål till gudarna) och en lång spira. Vid hennes fötter tittar hennes följeslagare, en påfågel, upp mot henne. Juno var syster till Jupiter i den romerska mytologin och hennes tillnamn MONETA, har gett namn till såväl monetär, myntning som mynt (money på engelska). En av Roms myntverkstäder låg vid hennes tempel på Capitolium. Omskriften lyder: "IVNONI REGINAE", och syftar på hennes roll som barnafödandets gudinna. Denaren är präglad i Rom år 141, samma år som Faustina senior avled, bara två år efter att hon blivit Augusta. Myntet är slitet och har cirkulerat länge innan det hamnade på Österlen.
Hadrianus
Inskriften runt porträttet lyder: "HADRIANVS AVG COS III P P". AVG är förkortning för AVGVSTVS, vilket betyder "Den Vördnadsvärde". Det är en titel som alla kejsare burit sedan Octavianus fick den av Senaten den 16 januari 27 fvt. COS III betyder att Hadrianus valts till konsul för tredje gången, vilket skedde 119. P P är förkortning för Pater Patriae, dvs. "Landsfader". De allra flesta kejsarna tog sig den titeln redan vid trontillträdet, men Hadrianus är en av få undantag som ansåg att man först måste ha gjort sig förtjänt av titeln. Det ansåg sig han ha gjort år 128. Då hade han och hans företrädare intagit och romaniserat samtliga länder runt Medelhavet och det Romerska riket var som störst.
På myntets revers ser vi Moneta, den kvinnliga symbolen för myntväsendet. Titeln är "MONETA AVG", Moneta Avgvsta, Moneta den Vördnadsvärda. I vänster hand håller hon ett ymnighetshorn (cornucopiae), en symbol för välståndet. I höger hand håller hon en balansvåg. En sådan använde man alltid i äldre tider för att väga och mäta upp mynt och andra varor. En vikt med känd massa lades på ena vågskålen, och sedan kontrollvägde man silvret, så att det vägde lika mycket. Var silvret utblandat med koppar t.ex., vägde det för lite, eftersom koppar har en lägre densitet än silver (8960 kg/m3 mot 10500 kg/m3). Myntet är präglad i Rom år 137, ett år innan kejsaren gick bort, 62 år gammal.
Hadrianus
Publius Aelius Hadrianus föddes år 76 i Italica, nuvarande Spanien. Genom sitt giftermål med kejsar Trajanus systerdotterdotter Vibia Sabina år 100, såg han till att hamna först i tronföljden. Kejsar Trajanus var nämligen barnlös och såg sin systerdotter Salonia Matidia som sin egen dotter. Hadrianus gjorde militär karriär i bland annat Makedonien och Dacien (ungefär dagens Rumänien). I augusti 117 blev han utsedd till ny kejsare efter Trajanus död. På porträttsidan står "HADRIANVS AVGVSTVS". Baksidan på myntet visar Genius (Anden) offra från patera (flat skål) över altare. I vänstra handen håller han en cornucopiae (ymnighetshorn). Myntet, en silverdenar, är präglad i Rom år 127, då Hadrianus blivit vald konsul för tredje gången (vilket han blev redan 119). COS III betyder tredje gången konsul. Myntet är ganska slitet och kan ha hamnat i den skånska myllan under sent 100-tal.
Ismail bin Ahmad
I den yttre omskriften står: "Gud tillhör makten först och sist, och på den dagen skola de rättrogna glädjas över Guds hjälp" (Koranen XXX:3-4). I den inre omskriften står: "I Allahs namn var slagen denna dirhem i Al-Shash i året sju och åttio och tvåhundra". Al-Shash är våra dagars Tasjkent i Uzbekistan och AH 287 motsvarar år 900 i vår kalender.
I mittfältet på reversen står: "Mohammad är Allahs apostel" (Koranen XLVIII:29) följt av kalifens namn "Al Mu´tadid-billah" och på nedersta raden Samanidfurstens namn "Ismail bin Ahmad". Ismail regerade under åren AH 279-295 (AD 892-907) i Transoxanien, dvs. området mellan floderna Oxus (Amu-Darja) och Jaxartes (Syr-Darja).
Harun ar-Rashid
Islamska mynt från 7-900-talen hämtades hem i mängder av skandinaviska handelsmän under vikingatiden. Det här är präglat i Al-Mohammadiyya, nära dagens Teheran i Iran under kalifen Harun ar-Rashid år 806/7. I mittfältet står översatt: "Det finns ingen Gud utom Gud, och ingen är hans like" (Koranen XLVII:21). I omskriften står: "I Allahs namn var slagen denna dirhem i Al-Mohammadiyya i året ett och nittio och hundra", dvs. 191 månår efter Hijra, flykten Mohammed gjorde den 15 juli 622 från Mecka till Medina.
I mittfältet står: "Mohammad är Allahs apostel", och fortsätter i omskriften: "nedsänd med vägledningen och sanningens religion, för att giva dem seger över varje annan religion, om ock månggudadyrkarne skulle harmas." (Koranen IX:33). Det visar vilket gott propagandamedel mynten var, för de spreds till alla och envar långa sträckor. Man bröt tusentals ton silver i gruvorna i centralasien, som man sedan myntade, framförallt till sådana här dirhemer med omkring 3 grams vikt. Pengarna spreds sedan via transaktioner från Irland i väst till Kina i öst.
Christian IV
Niels Madsen föddes i Löderup 1584 och utnämndes till kyrkoherde i Gladsax och Östra Tommarp 1614. Han beskrivs som from, nitisk, anspråkslös och gästvänlig. Han förde anteckningar om bygdens folk och i landsarkivet i Lund finns en av hans räkenskapsböcker mellan åren 1623 och 1635. Det här är en sexskilling dansk präglad i Köpenhamn 1629. Myntet har nästan brutits av på mitten. Christian IV var kung i Skåne i hela 60 år - mellan 1588 och 1648. Han var bara 11 år gammal när han blev kung.
Niels dog 1655. Det var ett pestår. Hela två tredjedelar av Simrishamns befolkning dog i pesten detta år (ca 400 av en befolkning på 600). En av dem som drabbades hårt var stadens borgmästare Eskil Olsson. Såväl hans hustru som tio av deras barn strök med i sjukdomen. De ligger begravda i S:t Nicolai kyrka. Eskil själv överlevde pesten och var med om försvenskningen av Skåne efter freden i Roskilde 1658, då han taktiskt bytte sida och blev svenskvänlig. Då satte den danske kungen Frederik III ett pris på hela 2000 riksdaler för Eskils huvud, men han överlevde det också, och avled inte förrän den 29 maj 1675, 79 år gammal.
Magnus den gode
Magnus "den gode" Olavsson regerade i Danmark 1042-1047. Magnus var son till Olav "den helige" Haraldsson av Norge och hans frilla Alvhild. När han var fyra år gammal mördades jarlen Erling Skjalgsson och Magnus fick fly, först till Sverige och sedan till Novgorod tillsammans med sin far. Han hämtades hem 1034 och elva år gammal blev han kung i Norge och sju år senare även i Danmark. På porträttsidan står: "+MAHNVS R(E)X".
Myntgravören Leofsige har sitt namn på reversen: "+LE(O)FSI(GE):ON:(LV)ND:" Leofsige präglade under perioden också mynt i Toftum (Tofta) utanför Landskrona under den s.k. stridsperioden 1043-1047 då Magnus stred mot Sven Estridsson. Magnus fick hjälp av sin fars halvbror Harald "Hårdråde" Sigurdsson, men dog bara 24 år gammal den 25 oktober 1047 i Skibby. Myntet har en gång ingått i en halskedja och varit hoplött med öglor, vilka sedan har klippts av.
Fredrik I
Det här myntet har använts som en s.k. "mjölkapenning" på gården Fridhem (Rörum nr. 5) så sent som i början på 1900-talet. Det var daglönearbetarna på gården som fick betalt med sådana här mynt för att de inte skulle använda sin lön till sprit och tobak. Mynten var sedan 1820 inte längre gångbara i den svenska cirkulationen, utan gällde bara på gården Fridhem som ett slags polletter, som arbetarna kunde lösa in mot nyttiga matvaror och annat. Myntet är, tillsammans med 56 liknande, donerat till muséet av Gunnel Diab, vars mormor själv mindes hur pengarna hade använts i sin barndom.
Den 31 maj 1749 övernattade Carl von Linné på gästgivaregården i Rörum. Kanske har han hållit detta mynt, präglat 1747, i sin hand? Han besöker en gård i Rörum och i sin dagbok skriver han: "Stuvorna här på orten hava innantill horisontellt tak med fönster på södra sidan......Alla husen, som höra till mangård och ladugård, hänga tillsammans i Skåne omkring en fyrkantig gård, så att icke en hund slipper ut eller in, när porten är stängd, mycket mindre oartigt folk; men däremot, då eldsvåda här yppar sig, måste vart hus i gården stryka med."
Carl XV
Sedlarna här ovanför är intressanta för att de är tryckta med serienummerna efter varandra. Trots detta är de ganska väl använda. De har lyckats hålla ihop i mer än 140 år! Valören är en riksdaler riksmynt och årtalet är 1870. Kronmynten infördes 1873, då en myntunion bildades tillsammans med Norge och Danmark.
Sedlarna är endast tryckta på ena sidan med grönt och svart tryck. Namnteckningarna är skrivna med bläck för hand och ser därför olika ut på varje sedel. Det måste ha varit ett styvt jobb att signera varje sedel för sig och de fick säkert skrivkramp efter ett tag. Först åren 1876-77 gick man över till tryckta namnteckningar på sedlarna.
Waldemar I
VALDEMAR I (1154-1182). Valdemar föddes faderslös den 15 januari 1131. Åtta dagar tidigare hade nämligen kung Niels son, prins Magnus, låtit döda Valdemars far (Magnus kusin), hertig Knud Lavard, men fick sona sitt brott tre år senare, när han och hans far slogs ner vid Foteviken mot Erik Emune och hans män. Valdemar fick själv strida om kronan mot sina släktingar Svend III Grate och Knud V Magnussen under flera år, men vann till sist kampen efter slaget på Grate hed den 23 oktober 1157. På myntets åtsida ses Valdemar med riksäpple och spira.
På frånsidan av myntet, som är funnet i S:t Nicolai kyrka i Simrishamn den 2 april 1964, syns Lunds ärkebiskop Eskil (1137-1177) med kors och nattvardskalk. Eskil delade mynträtten med kungen. Han var god vän med en av tidens mest inflytelserika inom kyrkan, Bernhard av Clairvaux, och fick 1177 tillåtelse av påven att lämna rollen som Lunds ärkebiskop och flytta till Clairvaux i Frankrike för att bli klosterbroder, fyra år innan han avled. S:t Nicolai kyrka grundades 1161 och är jämngammal med myntet som hittades i kyrkan.
Waldemar II
När kyrkovaktmästaren Anders Lindén skulle fylla igen en grav på Ingelstorps kyrkogård någon gång under 1930-talet, kom det här myntet fram ur jorden. Det är förmodligen en s.k. Charons-peng, som lagts på den döde vid begravningen för att betala för inträdet till Himmelriket (i den grekiska mytologin var det färjkarlen Charon, som tog emot pengar för resan ner till underjorden). Myntet är präglat för den danske kungen Valdemar II (WALDEMAR REX). Han hade inlett sin regering med krig och erövring i Estland (där han bland annat intog Reval 1219) och Nordtyskland, men blev tillfångatagen på Lyö 1223.
På myntets andra sida syns ärkebiskopen Uffo Thrugotsson. Han hade del i myntningen från Lund, som myntade för hela Skåneland inklusive Bornholm. Det här myntet visar hans porträtt, iförd mitra, och med texten ARC(hiepiscopus) VF(f)O. Det är troligtvis präglat i början av hans tillträde (1228), för att markera att en ny ärkebiskop hade tillträtt, och är det enda myntet med både hans bild och namn. Den enorma lösensumma på 40000 mark silver som greve Henrik av Schwerin hade begärt för att släppa kung Valdemar fri 1223, hade lett till en kraftig myntförsämring med hög kopparhalt i mynten som följd. Myntet väger 0,85 gram.
Frankrike
Det här myntet kommer från Alfred Ehrnbergs gesällvandring 1878-1883. Alfred föddes 1858 i Simrishamn. Redan som 16-åring började han arbeta vid faderns garveri, och trädde ett par år senare i lära i Danmark. Som 20-åring började han sin gesällvandring och besökte över hundra olika platser nere i Europa. På 16 av dem fick han arbetserfarenhet som gesäll i garveriyrket.
En av de sista länderna Alfred besökte under sin gesällvandring var Frankrike. Det här 5-centimesmyntet, präglat i Paris 1882, var alldeles nypräglat när Alfred fick det i lön eller växel under sitt sista år i utländsk tjänst innan han återvände till Simrishamn och sin fars fabrik. Alfred övertog ensam företaget 1897 och avled i Simrishamn 1914.
Sven II
Sven Estridsen (egentligen Ulfsön) var son till Ulf Torgilsson, jarl i Skåne, och Estrid Svendsdatter, dotter till kung Sven Tveskägg. Han blev utsedd till jarl i Danmark av Magnus den gode när Magnus blev kung 1042, men kom redan året efter i konflikt med kungen, då han gav sig själv kungatitel. Efter flera års stridigheter, segrade till slut Sven och blev ensam kung 1047, då Magnus plötsligt dog, bara 24 år gammal. Sven var gift tre gånger; först med Anund Jakobs änka, sedan med hennes dotter. Tredje äktenskapet var med en rysk furstinna, dotterdotter till Olof Skötkonung och änka efter Harald Hårdråde, som hade stupat i slaget vid Stamford Bridge i ett försök att inta England 1066. Sven dog efter en ganska lång regering i Sudethorp (Soderup) i södra Jylland den 29 april 1076.
Det var dock för alla sina kvinnoaffärer vid sidan av som han skulle bli (ö)känd. Sven fick åtminstone 20 barn, varav fem söner efterträdde honom i tur och ordning som kungar. Alla barn utom en son, som dog ung, sägs ha varit oäkta, dvs. med olika frillor (älskarinnor). Myntmästaren till det här myntet, präglat omkring 1049, är Wulf(c)et(l) (Ulfkettil, Ulfkil), som kan vara den Ulfkil som lämnat efter sig en gångkäpp i Lund med sitt namn inristat i runor (finns att beskåda på Kulturen i Lund), och är möjligen sonson till Wulfcetil (Ulfkil), earl av Lincoln och Wulfhilde, dotter till Englands kung Aetelred II (985-1016). Myntet har dels engelsk förebild (denna sida) och bysantinsk förebild (andra sidan).
Knut den Store
Det här myntet är präglat för Knut den Store i Winchester i England mellan 1017 och 1023. Texten runt Knuts krönta porträtt lyder: "+CNVT REX ANGLORVM", Knut, anglernas (engelsmännens) kung. Knut blev hela Englands kung efter att Edmund Ironside (Järnsida) dött den 30 november 1016. I juli 1017 gifte han sig med Emma of Normandy, dotter till Richard the Fearless, hertig av Normandiet. Hon födde honom 1018 en son och arvinge som fick namnet Harthacnut. Samma år avkrävde Knut en danagäld på hela 82500 pund, varav enbart London skulle betala £10500, som hans armé skulle avlönas med. Han lät 40 krigsskepp med soldater stanna kvar till hans beskydd, medan resten av krigsflottan sändes hem till Danmark. Detta mynt kan komma från den danagälden.
På myntets baksida står det: "+AELFSIGE ON PINCS". Aelfsige är namnet på den som tillverkat myntstampen (P är Wynn-runan och uttalas W). Vid den här tiden var Winchester Englands huvudstad. Kung Caedwalla gjorde Wincester till Wessex huvudstad 686, medan den blev hela Englands huvudstad under kung Egbert 827. Detta var den tills London blev huvudstad i slutet av 1000-talet. Kyrkan "The Old Minster" började uppföras av Cenwalh of Wessex 648 och stod klar 660. Den var helgad åt Saint Birinus. När Knut dog den 12 november 1035 i Shaftesbury, Dorset, begravdes han i "The Old Minster" i Winchester. Efter att man uppfört den stora katedralen 1079 ovanpå den gamla kyrkan, flyttade man benen efter Knut och begravde dem där. The Winchester cathedral är fortfarande Europas längsta katedral.
Kolobrzeg
Det här lilla myntet väger endast 0,26 gram och mäter 11 millimeter i diameter. Det gick under öknamnet "vinkenauge", dvs. finköga, för dess litenhet och oftast mörka yta pga. dålig silverhalt (mest koppar). Det hittades vid restaureringen av S:t Nicolai kyrka i Simrishamn tillsammans med 56 andra små pommerska (från nuvarande norra Polen) vinkenauge-pfennige vid månadsskiftet mars-april 1964. Mynten ersatte de danska borgarkrigsmynten, som man tvingats sluta prägla 1377, fram tills dess nya mynt började präglas i Lund omkring 1405. Mynten kom hit med nordtyska och polska handelsmän, som sålde keramik- och klädesvaror och köpte torkad sill bland annat.
Myntet är präglat i Kolobrzeg (tyska Kolberg) i nordvästra Polen omkring år 1400 under fursten Bogislaw VIII (1395-1418), som även var biskop. Staden ligger mellan Szczecin (Stettin) och Slupsk (Stolp). Både myntets åtsida och frånsida visar stadens emblem; två korslagda biskopsstavar (kräklor) och tre punkter. Bland stadens vänorter finns Simrishamn, tillsammans med bland andra Landskrona, Nexö på Bornholm, Nyborg på Fyn, Feodosiya i Ukraina och Bad Oldesloe i Holstein.
Fredrik I
Förr i tiden hade mynten ett metallvärde som nästan motsvarade köpvärdet som stod på myntet. Eftersom Sverige led brist på både silver och guld, slog man mellan 1644 och 1768 även högre valörer i koppar. Eftersom de skulle motsvara metallvärdet blev de därför väldigt stora. Den högsta valören vägde 19,71 kg. Det här är den minsta valören av de s.k. plåtmynten; en halv daler silvermynt (som valören heter) från 1745. Den väger ändå 378 gram! Myntet hittades under en nedriven fastighet vid torget i Simrishamn, på den plats där det medeltida Lübeckska kapellet en gång har legat.
Plåtmynten var s.k. värdemynt, till skillnad från de kreditmynt vi använder idag. Myntens metallvärde var nästan lika hög som dess nominella värde. Man drog bara av en s.k. slagskatt (för arbetet med att tillverka stampar och slå mynten). Undantaget var Carl XII:s nödmynt som slogs mellan 1715 och 1719 pga. att de långvariga och kostsamma krigen hade utarmat statskassan. Nödmynten blev väldigt impopulära, så redan 1719 fick man gå tillbaka till värdemynten igen. Det hände också att man delade på mynten. Den andra bilden visar en delad endalersplåt från 1747. Den har cirkulerat som en halv daler. Myntet har ägts av Alfred Jönsson, Östra Herrestad nr. 5, och tillhör nu samlingarna på Österlens Museum.
Christina
Det här myntet är en riksdaler, präglad för drottning Christina i Stockholm 1642. På myntets åtsida syns en ung drottning på ca 15 år. Christina var född 1626 som fjärde barnet till kung Gustaf II Adolf och drottning Maria Eleonora av Brandenburg. Hennes tre äldre syskon hade alla dött i späd ålder. Vid den här tiden hade stora silverfyndigheter påträffats i Sala, där förmodligen en del av Christinas silvermynt också präglades. Riksdalern väger drygt 28 gram.
Frånsidan av myntet visar Sveriges riksvapen bredvid Jesus Kristus med riksäpplet i vänster hand och texten "SALVATOR MUNDI SALVA(TOR) NOS(TER)" (Världens Frälsare, Vår Frälsare) och årtalet 1642 med romerska siffror. Initialerna A G visar att myntmästaren var Anton Grooth. Han härstammade från Brabant i nuvarande Belgien och var farfars farfars farfars morbror till konstnärinnan Ellen Trotzig, som dog i Simrishamn 1949.
Anklam
Myntet upphittades av Algot Månsson den 13 augusti 1929 i ladufogdens hönshus vid Gärsnäs gård. Han lämnade in det till Österlens Museum som inlöste myntet för 5 kronor (ett stort belopp för ett sådant mynt på den tiden, med tanke på att femkronan i Sverige fortfarande var i guld). Myntet är en witten, präglad i staden Anklam i tyska Pommern omkring 1368. Anklam är idag en liten ort med ca 15000 invånare och huvudstad i distriktet Ostvorpommern i delstaten Mecklenburg-Vorpommern i nordöstra Tyskland. Bland stadens vänorter finns skånska Burlöv. På myntets åtsida syns stadens emblem, en pil (samma som den närbeliggande staden Stralsund också har) och texten "+MONETA:TANGLIM". Staden grundades av Tanglim i början av 1200-talet och fick namn efter grundaren. När den blivit medlem i Hansan 1283 började staden frodas och en egen mynttillverkning kom snart igång.
På frånsidan syns ett kors med en fransk lilja i första korsvinklen (myntet är ganska slitet så det kan vara svårt att se). Omskriften lyder: "DEVS:IN:NOMINE:TVO:" dvs. "Beskåda i Guds namn". Just vid den här tiden blev det ett uppehåll i den dansk-skånska myntningen, pga. rikets silverbrist och usla finanser. Därför tvingades man importera utländska silvermynt, företrädelsevis nordtyska och pommerska mynt, som fick cirkulera här. I det 30-åriga kriget blev Anklam, som staden nu hette (T:et togs bort och stavningen ändrades), först ockuperad av tysk-imperialistiska trupper 1627-1630, och därefter av svenska trupper under Gustaf II Adolf. När kriget var slut 1648 tillhörde Anklam Svenska Pommern, men ockuperades 1676 av Fredrik Wilhelm av Brandenburg. Staden plundrades av ryska soldater 1713. År 1720 delades staden mellan Sverige (norra delen) och Preussen (södra delen). Delningen varade fram till 1815, då hela området blev Preussiskt. Den lilla orten Anklam i Sjöbo kommun, längs riksväg 11 mot Tomelilla, har fått namn efter den pommerska staden. Anklam i Skåne dyker upp 1799, alltså då dess namne i Tyskland fortfarande delvis var svenskt.
Marcus Aurelius
MARCUS AURELIUS (161-180). En av museets alla denarer som visar på den livliga handeln man hade med romarriket på Österlen på 100-talet evt. Myntet visar kejsaren Marcus Aurelius i högervänd profil med lagerkrans i håret. Texten lyder: "M ANTONINVS AVG ARM PARTH MAX". Titlarna "Armeniacvs" och "Parthicvs Maximvs" fick han år 164 respektive 166 efter de segerrika krigen mot Armenerna och Partherna (nuvarande Iran). Kejsaren kallades för "filosofen" för sin bildning och vurmande för grekisk filosofi. Han figurerade som far till Commodus (vilket stämmer) och vän till Maximus i filmen "Gladiator".
Baksidan av myntet visar Pax (freden), som håller en olivkvist i höger hand och ett ymnighetshorn (cornucopiae) i vänster. Texten i omskriften är förkortning för TRibunicia Potestas XX (Makt i Tribunen för tjugonde året) IMP(erator) IIII (kejserlig titel=kommendör, fjärde rankningen) COnSul III (konsul för tredje gången), vilket betyder att myntet slogs år 166 (i staden Rom).
Baksidan av myntet visar Pax (freden), som håller en olivkvist i höger hand och ett ymnighetshorn (cornucopiae) i vänster. Texten i omskriften är förkortning för TRibunicia Potestas XX (Makt i Tribunen för tjugonde året) IMP(erator) IIII (kejserlig titel=kommendör, fjärde rankningen) COnSul III (konsul för tredje gången), vilket betyder att myntet slogs år 166 (i staden Rom).
